Mitt barndoms paradis heter Össjöahult. Det ligger i mörkaste småland. Jag har bara varit där en gång på 30 år. Det var ett kärt återseende. Jag hoppas att Össjöahult välkomnade mötet. Det var sig inte riktigt likt som jag hade i minnet. Men allt har växt upp nya vägar har kommit till. Det är ju klart så är det på alla andra platser också. Man tänker inte på det på samma sätt. Man är ju mitt i smeten då så att säga.
Jag vill också rikta ett varmt och hjärtligt tack till de som gjorde mitt möte med Össjöahult till ett så fint minne. Tack för att ni ansträngde er så för att det skulle bli så bra. Det blev det också. Tack snälla.
Ny och uppdaterad skylt.
Jag var i Össjöahult igår, första gången på 45 år. Alla husen stod kvar. Vårt torp, Alice och Lasses gård, den småväxtes hus, Olles hus (rödmålat nu). Bröderna Karlsson gård. Hjulhuset var kvar, oförändrat förutom att hjulen var borta.
SvaraRaderaDet var även min paradis som barn.